2007 - årets lista

Dags för jul, nyår och års-bästalistor. Det är bara att bära huvudet högt och ändå böja sig för traditionen. Första inlägget sedan urminnes tider, jag vet. Ingen ånger här inte. Och den liknar inga andra listor jag läst någonstans. Det får man väl vara stolt över. Få verkar hålla med mig om detta, so here goes:

Dinosaur jr - Beyond

Det här är sommarens soundtrack nummer 1 för mig. Även om sommaren var blöt och sorglig, så kändes det stundtals som det gamla soliga nittiotalet var tillbaka. Beyond är lika självklar som något den här trion spelade in när det begav sig. Dessutom toppades hela sommaren av deras framträdande på Emmaboda-festivalen, vilket var precis så bra som man kunde önska. Trots att man fick utstå spott och spe från ungdomarna som tyckte att eurodisco a lá Snap var det mest upproriska (eller kanske ironiska) som kunde tänkas.

Helt ofattbart klassiskt bra. Det här kommer jag kunna spela på ålderdomshemmet och fortfarande rocka loss till.

The Field - From here we go sublime

Det här är sommarens soundtrack nummer 2. Jag satt säkert i en solstol någon gång under sommaren, tror jag. Och om jag nu gjorde det, då hade jag säkert lyssnat på dessa glidande elektroniska rytmer. Korta samplade fragment får helt nytt liv när de loopas och läggs lager på lager till de stadiga slagen som snabbt synkroniseras med ens hjärta. Jag känner bara för att färdas långt med bil under en klarblå himmel när jag hör det här.

Wooden Shjips - s/t

Det här hade kunnat vara en sommar-skiva, men jag hittade faktiskt inte den här gruppens musik förrän rätt långt fram på hösten. Men det låter som om de gör sig bättre i sommarvärmen sent på natten. De kallade ju t.o.m. en av sina singlar för Summer of Love ´07. Ok, så vad låter det som?? Det låter som distade gitarrer - en farligt massa distade gitarrer. Jag minns de första Spacemen 3-skivorna, jag hör gitarrmanglet från de galna japanerna Les Rallizes Dénudes och... tja, kanske lite The Doors, men det kanske man ska hålla tyst om... Det är ju gitarrerna som jag inte kan låta bli att hypnotiseras av.

Mammal - Lonesome Drifter

Nej, det låter inte som sommar när man lyssnar på den här skivan. Det här är klart en skiva för den nuvarande årstiden - mörkt, kallt, ruggigt, höst. Ganska obehagligt. Detta soloprojekt verkar väl ha rört sig i den svartaste delen av noise-träsket i USA tidigare, men har på senare tid omvänt sig mot mer "rockigare" områden. Fast man får ta det där med rock med en nypa salt. Lyssnaren naglas mot väggen av den bitande el-gitarren och piskas av en väldigt elak trummaskin inledningsvis. Sedan följer självmordsballader, oljudsstormar med mera. Men man behöver ju den mörkare sidan av tillvaron också?!

Young Marble Giants - Colossal Youth

Och så en återupptäckt - faktiskt en bland flera det här året. Gammal musik är ofta bäst - här en snart trettioårig historia. Tre brittiska ungdomar spelar in sina låtar med bas, gitarr och någon form av sönderfallande rytmbox och skapar pop-perfektion. Lågmälda ihopknypplade smålåtar som sällan blir längre än tre minuter. Du snackar lo-fi? - det här är så bra lo-fi kan bli, om det nu är en musikalisk genre som det fortfarande går att snacka om. Minst lika bra som The Vaselines i min bok. Fans inkluderar Cobain, Michael Stipe och jag. Svårt att gilla samma grej som Stipe, men det får gå för den här gången...

Panda Bear - Person Pitch

Oj, ännu en sommarskiva... Men vid närmare eftertanke skulle jag vilja placera in den här på sen-våren, kanske någon gång i maj. Varför? På grund av att dessa moderna samplings-pastischer på det bästa av Beach Boys musik skapar hopp, framtid och fågelsång. Det bubblar i magen - är det fjärilar eller kärlek?! Jag vill också sjunga falsett, sampla skateboardhjulens rullande, plasket av en dykning i poolen och be för att det blir sommar igen nästa år. Vi behöver den här skivan mer nu än någonsin!

Group Inerane - Music of Niger, Guitars from Agadez

Och när vi ändå snackar om att musik ska byggas utav glädje. Det här är lugnt den bästa etno-skiva jag har hört på länge - utgiven av gamla Sun City Girls-medlemmar på vinyl och tydligen redan utgången. Låt oss hoppas på en nypress strax! Det här är en mix av afrikansk folkmusik och västerländsk rock inspelat på ett torg någonstans i Agadez. Intrikat dansanta rytmer uppbackade av en hel by full med estatiskt sjungande och dansande deltagare. När jag hör på exempelvis "Nadan Al Kazawnin" inbillar jag mig en tokglad mix av krautrock som Harmonia med svensk progg som Träd, Gräs och Stenar. All makt åt det dansande folket!

Andra skivor som bara måste nämnas:

The Cherry Blossoms - s/t
MV & EE with the Bummer Road - Green Blues
Anna Järvinen - Jag fick feeling
Emeralds - Allegory of Allergies
Grinderman - s/t
Magik Markers - Boss
Robert Wyatt - Comicopera
Seefeel - Quique
Six Organs of Admittance - Shelter from The Ash
Baby Grandmothers - s/t
Fairport Convention - Liege & Lief
Peter Grudzien - The Unicorn
Grouper - Cover The Windows and The Walls
Blues Control - Puff

Det värsta är att detta bara är en bråkdel av alla skivor som bör nämnas! Jag får dåligt samvete jag bara kollar mot skivbacken - och jag har inte ens börjat med böcker och filmer... Goddammit! Det får kanske bli en ny bloggpost längre fram - kanske efter jul. Jag förbehåller mig också rätten att få ändra mig - vem vet hur smaken kan ändras... I alla fall - god helg på er!