Reserapport III

Nästa dag, fredag, skiner solen hårt igen - vi ger oss ut i Prospect Park för lite nära-naturen-upplevelser och ett besök på Brooklyn Public Library för att nyttja nätet och komma i kontakt med overkligheten igen. Vi trampar käckt över parkens stora ytor och kollar in diverse amerikanska sporter och spenderar lite tid i Brooklyns monumentala och egyptologiska folkbibliotek. Väldigt proffsigt ställe får man säga - mycket pampigare än våra svenska folkbibliotek säger yrkesmannen. Och ett effektivt lånedatorsystem.

Efter detta blir det mer Brooklynhäng med falafel och annat (det hela börjar bli lite svårt att hålla kvar i minnet) innan vi rundar av eftermiddagen med lite öl i pappersmugg i parken igen. Life is swell. Nu är vi redo att ta oss an det vi egentligen tog oss till New York för - No Fun Fest 2009. Efter lite förberedelse hemmavid far vi över till Williamsburg, där det hela utspelar sig. Vi fattar direkt att vi kommit rätt - stället luktar Roskilde Festival. Bara ungdomar, konstnärer och bohemer kliver av - ovan jord upptäcker vi en mängd loppisstånd, skivaffärer, billiga barer, konstgallerier, yogaskolor bla bla. Vi är hemma.

Festivalen är ett rätt stort ställe med många distro-bord. Det är lätt att gå bananas. Vi hittar dessutom ett billigt hak runt hörnet som säljer billigare öl och spelar amerikanska rock och indie-hits. Folket är vackert - resten av kvällen går mellan konserterna,baren och skivaffärerna innan vi motvilligt drar oss hemåt. Och banden då? Här är mina personliga ups and downs - lämnar ute sånt som bara var ok, typ:

+

Noveller - grym flicka på dubbelgitarrdrones - fantastisk start på kvällen

Raglani - ensam kille på diverse antika synthar - skapade en god Tangerine Dream-stämning. Väldigt synd att han fick all sin utrustning stulen senare under kvällen. Major bummer.

Thrones - fint och melankoliskt bas spel mellan viskningar och riffglädje med vacker Kraftwerk-inspirerad vocoder-sång. Synd bara att han verkar ha kört samma set hur länge som helst...

-

No-show för Axolotl. Hade hoppats på tuffa fiol-drones.

Gray Wolves - klassikerstatus gör inte att man får bete sig som en fåne till Fuck the pain away av Peaches. Inte i min värld, i alla fall.

Smakprov på kvällen finns här:

Noveller

Thrones