Att sätta ett streck och börja om

Jo, nu var det dags igen. Jag har pratat vitt och brett om att skriva blogg. Jag misstänker att inte så många har trott att jag menade allvar. Knappt jag heller. Framför allt har jag mest undrat varför - är inte världen fylld med planlöst tyckande ändå? Varför lägga till mer skitsnack? Värst är väl tanken på att skrivandet skulle bli något slags lamt ego-byggande projekt. Låt oss hoppas att vi slipper sånt.

Men, men. Jag kanske behöver en dagbok så här i s.k. vuxen ålder. Jag kanske har ett behov om att prata om musik, böcker, film, konst m.m. som folk i allmänhet inte bryr sig om - kanske med goda skäl. Jag kanske har ett behov om att snacka lite om mitt arbete och vad jag håller på med hela dagarna. Vi får se.

Hursomhelst - jag har börjat nu. Ingen reträtt, ingen underkastelse.