Resrapport IV
...Allt flyter ihop i en jämntjock massa... Klorsmaken på vattnet, mayo på mackan istället för smör, svårigheten i att tro att frukostosten verkligen är ost. Minnesbilden av vad som verkligen hände på lördag förmiddag är dålig. J tror att vi gick på skivjakt - det stämmer nog antagligen, så då säger vi det. Alla fem av oss är duktiga musikjägare och allt finns i New York - eller det var vad vi trodde, tills vi upptäckte bristen på vettiga musikaffärer där. Har Piratpartiet ett NY-kontor??
Som tur är så hittade vi några riktigt bra i slutändan ändå och för intresserade musiknördar kan det vara vettigt att tipsa om dem ändå: Academy Records serverar upp ett bra utbud begagnade och nya vinyler och finns på tre ställen - Chelsea (12 W 18th St.), East Village (77 E 10th St.) och, naturligtvis, Williamsburg (96 N 6th St.). I Williamsburg ligger också Earwax Records på Bedford Av. Kommer inte ihåg numret, men det är bara att följa bargatan neråt, så hittar man den. Befinner man sig i lite snobbigare kvarter kan man dra till Other Music (15 E 4th St.) som säljer ett bra utval av nya CD och vinyl. En amazing krautrock/progg och etno-sektion, men ganska dyr dock. Andra ställen som vi inte var på kan ju rekommenderas också (som Hospital Productions och Fusetron), men de har nog lite tveksamma öppettider - i Fusetrons fall vet vi inte ens om de har en affär - det kanske bara är en lagerlokal eller nåt. Vem vet - de som söker ska finna...
Sen var det ju dags för No Fun Fest del två. Andra kvällen var snäppet bättre än första, i min mening, och bjöd till och med på lite svenskt oljud. Mer folk kändes det som, men det kanske bara var inbillning. Och definitivt mer "rockigare" än första, om det nu går att säga så. Omdömena nedan är givetvis väldigt subjektiva - och visst spelade bland annat Sonic Youth också, men de överraskade inte mig direkt:
+
Sons of God - De svenska herrarna slår tillbaka. Mycket överväldigande noise-performance och mycket bättre än det set de körde under Kulturnatten i Växjö. Deras kassettnoise var uppbeefad av någon gizmo som Ideal-Nordwall utnyttjade och resultatet blev grymt bra.
Blank Dogs - Festivalens enda popband. Ett gäng peppade killar spelar Joy Division-hits under ett tjockt lager effekter. Hemlig kille i munkjacka harvar hårt på sin gitarr, medan keyboardkillen inte vet om han ska dricka öl eller spela låtarna efter nothäftet. Mycket energiska - verkar vara polare med Academy Records-killen vi köpte skivor av och hängde i affären tämligen mycket.
Pedestrian Deposit - Total emo-look på paret som gjorde festivalens mest melankoliska och känslomässiga drone/noise-spelning. Men gjorde det skitbra och övertygade mig som var ganska skeptisk inledningsvis.
Bardo Pond - In i shoegaze-dimman via ett slött hårdrocksriff och sen stannar man där. Mycket vackert, mycket vackert.
-
Pulse Emitter - Tråkigt och ofokuserat - lät bara som en massa bilbaneljud i mina öron...
De nödvändiga You Tube-klippen:
Sons of God
Pedestrian Deposit
Sonic Youth
Som tur är så hittade vi några riktigt bra i slutändan ändå och för intresserade musiknördar kan det vara vettigt att tipsa om dem ändå: Academy Records serverar upp ett bra utbud begagnade och nya vinyler och finns på tre ställen - Chelsea (12 W 18th St.), East Village (77 E 10th St.) och, naturligtvis, Williamsburg (96 N 6th St.). I Williamsburg ligger också Earwax Records på Bedford Av. Kommer inte ihåg numret, men det är bara att följa bargatan neråt, så hittar man den. Befinner man sig i lite snobbigare kvarter kan man dra till Other Music (15 E 4th St.) som säljer ett bra utval av nya CD och vinyl. En amazing krautrock/progg och etno-sektion, men ganska dyr dock. Andra ställen som vi inte var på kan ju rekommenderas också (som Hospital Productions och Fusetron), men de har nog lite tveksamma öppettider - i Fusetrons fall vet vi inte ens om de har en affär - det kanske bara är en lagerlokal eller nåt. Vem vet - de som söker ska finna...
Sen var det ju dags för No Fun Fest del två. Andra kvällen var snäppet bättre än första, i min mening, och bjöd till och med på lite svenskt oljud. Mer folk kändes det som, men det kanske bara var inbillning. Och definitivt mer "rockigare" än första, om det nu går att säga så. Omdömena nedan är givetvis väldigt subjektiva - och visst spelade bland annat Sonic Youth också, men de överraskade inte mig direkt:
+
Sons of God - De svenska herrarna slår tillbaka. Mycket överväldigande noise-performance och mycket bättre än det set de körde under Kulturnatten i Växjö. Deras kassettnoise var uppbeefad av någon gizmo som Ideal-Nordwall utnyttjade och resultatet blev grymt bra.
Blank Dogs - Festivalens enda popband. Ett gäng peppade killar spelar Joy Division-hits under ett tjockt lager effekter. Hemlig kille i munkjacka harvar hårt på sin gitarr, medan keyboardkillen inte vet om han ska dricka öl eller spela låtarna efter nothäftet. Mycket energiska - verkar vara polare med Academy Records-killen vi köpte skivor av och hängde i affären tämligen mycket.
Pedestrian Deposit - Total emo-look på paret som gjorde festivalens mest melankoliska och känslomässiga drone/noise-spelning. Men gjorde det skitbra och övertygade mig som var ganska skeptisk inledningsvis.
Bardo Pond - In i shoegaze-dimman via ett slött hårdrocksriff och sen stannar man där. Mycket vackert, mycket vackert.
-
Pulse Emitter - Tråkigt och ofokuserat - lät bara som en massa bilbaneljud i mina öron...
De nödvändiga You Tube-klippen:
Sons of God
Pedestrian Deposit
Sonic Youth
posted by outjazz at 11:00 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home